Just nu känns det så. Känns som jag är den ensammaste människan i världen just nu. Haha nä nu ska jag inte sitta och tycka synd om mig själv, men min kära gubba har ju tydligen bestämt sig för att göra våran 2 årsdag så kort som möjligt eftersom han inte ens har åkt från stället han är på, och som han vart på sen i onsdagskväll.
Funderar starkt på att totalt skita i våran "sk 2 årsdag" och dra till garaget och kolla bromsarna på bilen istället.
Kan ju även tillägga att jag stått och dammsugat och skurat som en galning för att jag trodde att han var påväg hem, och middag tänkte jag minsann överraska honom med också, men nu vette fan! Tror jag drar!




Eller vad tycker ni??
(kan han göra dagen kort, så kan jag göra den kortare)