Är så himla stolt över Billy ibland måste jag verkligen säga, han har gjort så himla stora framsteg sen han kom hit till oss.
Både psykiska & fysiska framsteg.



Såhär såg Billy ut när han kom till mig, mager & rädd.
Han är ju givetvis fortfarande rädd, han är ju en grandis :P men en mycket mycket stor skillnad är det. När han först kom så gick det knappt att ta hit folk, han satte igång att skälla, såg livrädd ut och fortsatte med skällandet tills dom gick ungefär.
Kan ju inte ljuga och säga att han slutat att skälla men det är en enorm skillnad då han endast skäller tills dom klivit in.
Men sen beror det ju på vem som kommer, med vissa människor som jag vet är rädd för honom (och jag klandrar ingen som är rädd för han, för han är ju en stor best) *hehe*. Men då får han sitta inne på sitt rum både för hans och besökarnas bästa :P.


Billy när han kom, 58 Kg











Nu är han såhär fin =), han är också mycket mycket grövre, han har börjat bygga muskler och är skitavacker ju =).
Jag skulle vilja ställa ut han någongång när han inte är lika rädd för andra människor & hundar såklart ;)

Här är herr Fjant idag, ca 80 Kg!





Som sagt så är jag såå stolt över min lilla prins, men det är en lång väg kvar i den sociala träningen, antagligen en livslång träning men det är roligt när man ser framsteg, det får en att vilja fortsätta och ha hoppet vid liv!





Övrig info om dagen

Vart på brödbiten och fikat med Even & Miriam, sen drog jag iväg till pålgård å gick på promenad med Jossan (och hundarna såklart)
=)