Pratade nyss med en kompis till mig om att man kan bli en "annan människa" när man är med vissa människor? Varför är man inte alltid sig själv, det är ju så man är liksom. Är ju ingen mening om man är "någon annan" om man lär känna någon, då har ju dom lärt känna någon "annan" om ni förstår:P. (Känner att det kanske vart lite strulit:P he he!!

Har nyss kommer hem från en skräckfärd:P, först å främst måste jag säga att gympapasset var ett av det jobbigaste jag vart med om på MYCKET MYCKET länge:P.. Men hur som hellst, när vi kom hem så skyndade vi oss och lastade Piga, och när vi kom en mil så vart jag AKUT kissnödig (fast jag kissade Innan vi for, drack ju ca 4 liter vatten:P)... Lastade ur Piga och skulle skynda oss hem, men när kom kom bara en liten bit så passerade vi infarten till pappa så jag skrek att vi MÅSTE svänga in. Min pojkvän löd min "order" och svängde in:P. När vi kom till den långa uppförbackan precis innan pappa så fick vi soppastopp, med en bil & transport mitt över vägen. Min faster (som bor jättenära) fick springa dit med dieseldunken:P... Nu hade vi "turen" (om man nu kan kalla det så) på våran sida, så det kom ingen lastbil eller bil. OM det skulle kommit så hade dom antagligen kört rakt in i våran bil:S..
Aja det var en jädra färd:P.. Hoppas att det kommer gå bättre imorn. (När jag ska hämta fölet):D:D..

Sov gott allihopa för det ska jag minsann göra;)